Beles Charketuri & skeppsfurnering

Känner någon av er igen detta namn? Kanske är det härifrån rötterna till mitt matintresse härstammar, vem vet? Jag vet ivarjefall att detta som gjort mig kräsen på bra råvaror!

Ovanstående är namnet på min pappas livsverk. Jag tror att han var 15 år när han började att arbeta som springpojk på Beles. Efter en liten tid dog dåvarande ägaren och pappa tog över rörelsen.
Charketuri vet ni vad det är men för er som inte hört talas om skeppsfunering så kan jag berätta att det innebar att leverera livsmedel till båtarna i hamnen. På 50- och 60-talet så var hamnen i Varberg mycket mer levande. Ofta på söndagarna åkte jag och pappa ner till hamnen och han gick ombord på båtarna för att ta upp beställningar på mat som han sedan levererade till dem.

Det fanns en Beles affär på Östra långgatan och en på Magasinsgatan. Både min mamma och mormor arbetade som expediter, sedan hade han ytterligare några anställda, även en kontorist som skötte bokföring mm. I tillverkningen hade han även en anställd.

Detta var verkligen ett gediget hantverk där allt gjordes ifrån grunden. När jag tänker på det idag så inser jag hur oerhört mycket arbete låg bakom detta. Kanske var det inte så konstigt att jag knappast visste vem pappa var när jag var liten. Han åkte till jobbet innan jag vaknade, han var hemma och åt lunch men sedan på kvällen var han sällan hemma innan jag hade gått och lagt mig. Han arbetade både lördagar och söndagar.

All mat som såldes tillverkade han själv. Ni som är i min ålder kommer kanske ihåg när man köpte leverpastej förr, då hade den en vit kant runt om. När man gjorde pastej så klädde man en form med späck, därav den vita kanten.
Tänk er allt han tillverkade: prinskorv, wienerkorv, knackwurst, falukorv, medisterkorv, kalvkorv, leverkorv, köttkorv,kokt skinka mm. Allt gjordes från grunden i "verkstaden". Varje vecka kokade han bruna bönor och ärtsoppa som sedan såldes i butiken. Han rökte fläsk, saltade sill och lutade fisk mm.

Sitt livs första semester hade 1972 tror jag. Det var då en ofrivillig ledighet - i alla år hyrde han lokalen av den avlidna Beles hustru Ebba. På sin dödsbädd sålde hon fastigheten och pappa blev utan lokal. I samma tidsperiod så förändrades samhället och större mataffärer ersatte de små specialbutikerna.

Så här slutade historien om Beles.

Nu är det två år sedan min pappa gick bort. Ett par år innan han dog lärde han Lina att laga leverkorv och köttkorv så vi kan fortfarande få denna goda korv!

Bilden är tagen på julaftons fm 2007. Pappa och jag hade som tradition att ta en öl och en snaps när vi kokade "doppet".