Ris á la Malta

I år behöver inte jag laga ris á la malta utan det gör Lina. Hon fixar säkert någon god saftsås till.
Jag gick och funderade på hur det kom sig att vi äter det till jul och hur länge vi gjort de. Jag googlade och på Wikipedia fann jag följande info:

Ris à la Malta är en efterrätt som ofta äts till jul i Sverige. Namnet torde vara en förvanskning av danskans Risalamande, vilken i sin tur kan härledas till franskans Riz à l'amande = "ris med mandel". Rätten har alltså inget med östaten Malta att göra. Den består av kall risgrynsgröt som blandas med vispad grädde och smaksätts med strösocker och vanillin-/vaniljsocker. Den dekoreras ibland med konserverade mandarinklyftor eller liknande.
En variant på rätten kallas Apelsinris. Förutom ovanstående blandar man i koncentrerad apelsinjuice och/eller skurna apelsinbitar. Ibland utesluts vaniljsockret.
Riset kan serveras naturellt, med nötter, saftsoppa, sylt, äppelmos eller en söt bärkompott (av till exempel körsbär eller aprikos).

Risalamande - Den danska motsvarigheten Risalamande uppstod kring år 1900. Det ryktas om att den kom till när risgrynsgröt blivit en folklig dansk maträtt och överklassen ville förfina denna genom att blanda i ingredienserna grädde, mandel och vanilj. Risalamande innehåller inga apelsiner, utan hackade eller flisade mandlar och bittermandelolja. Den serveras med varm körsbärssås.
I Danmark serveras den traditionellt som efterrätt på julafton, och då lägger man även en hel mandel i rätten. Den som hittar mandeln får en present kallad mandelgåva, som ofta består av godis.

Visst är det väl kul att veta lite om bakgrunden till vissa av våra traditionella maträtter.